 |
|
| Två oslipade akvamariner. Den vänstra kan eventuellt vara värmebehandlad medan den högra sannolikt inte är det, vilket syns på den grönaktiga tonen. |
Akvamariner är blå och förekommer i många nyanser, från ljusblått till mörkare blått. De djupare och intensivare färgerna betingar ett högre pris än de ljusa. Många akvamariner har en blågrön färg i sitt naturliga tillstånd, men inom handeln har länge en ren blå färg premierats. Detta har lett till att stora mängder akvamarin värmebehandlats för att eliminera de gröna tonerna. När en sten har kvar en grön ton kan det vara ett tecken på att den inte behandlats på något sätt.
Ametist
 |
|
| Spetsen på en ametistkristall. Lägg märke till stråken av färg som syns i mitten. Det är vanligt i alla former av kvarts med sådana färgzoner. |
Den mest kända kvartsvarianten är förmodligen ametist. Ametister är lila och finns i nyanser från djupt lila med toner av blått och magenta, till ljuslila. De mer mättade färgerna är dyrare än de ljusa. I åtminstone amerikanska fasettslipningskretsar kallas den djupare lila varianten för "Sibirisk ametist" efter ett fynd som gjordes i Sibirien. Riktigt ljusa stenar kallas "Rose de France". Hettar man upp ametist till ett antal hundra grader kan den ljusna i färgen och plötsligt förvandlas till citrin. Värmebehandling av olika typer av stenar är vanligt förekommande. De flesta kvartser är zonerade, det vill säga färgen ligger i stråk eller band i stenen. Detta kan vara en utmaning vid slipningen eftersom det är önskvärt med en så jämn färg som möjligt i den slipade stenen (uppifrån sett). Bäst är att låta färgstråken gå parallellt med bordet eller placera dem längst ner i paviljongen.
 |
| Ametistens olika nyanser. Från den allra ljusaste "Rose de France" till mörk "Sibirisk". |
Ametrin
 |
|
Kvartsstenar som är både gula och lila kallas för ametrin. De är en blandning av ametist och citrin. Ofta slipas de i rektangulära former där gränsen mellan gult och lila tydligt syns. Det finns gott om syntetiskt material på marknaden som ofta blandas med äkta vara.
Bergkristall
Bergkristallen är vit, eller färglös om man föredrar den benämningen. Förr användes bergkristall i stor utsträckning i smyckeindustrin för att simulera diamant, men på grund av dess låga ljusbrytningsindex (1,54 jämfört med diamantens 2,41) var det aldrig riktigt lyckat. Nu för tiden är det svårt att få tag i äkta vita stenar i Sverige om man vill ha något äkta men inte en diamant. Nästan det enda som säljs är Cubic zirkonium, en syntetisk sten som ligger betydligt närmare diamanten i utseende än bergkristall.
Beryll
 |
|
| Rosa morganit, gul heliodor och blå akvamarin. |
I beryllfamiljen ingår en variant som alla känner till: smaragden. Andra stenar i den här gruppen är akvamarin, morganit och heliodor. Namnen syftar på färgen. Beryll har en aning högre ljusbrytningsindex än kvarts, 1,56 och ligger på 7,5 - 8 på Mohs hårdhetsskala. Kristallstrukturen är hexagonal (sexkantig) och stenarna lämpar sig därmed ofta för rektangulära slipningar. Polering kan ske med aluminiumoxid eller ceriumoxid.
Citrin
Det här är den gula varianten av kvarts och den finns från ljusgul (som vitt vin), till guldgul, till orange, till djupt brunorange. Dyrast är orange stenar med röda inslag.
 |
Danburit
 |
|
Danburit är en ganska okänd sten som är vit eller halmgul. Ljusbrytningsindex ligger på 1,63, men stenarna är ofta osedvanligt klara och rena och kan med rätt slipning användas som diamantsubstitut. Det finns förmodligen ingen större kommersiell produktion av slipad danburit, det är mer en samlarsten. Danburitkristaller tenderar att vara långa och platta, vilket gör det svårt att hitta material till stora, runda stenar. Poleras med aluminiumoxid eller diamant.
Granat
 |
|
| Lila rodolit, orange spessartit och gröngul grossular. |
Granater går att polera med aluminiumoxid eller diamant.
Det finns mängder av olika varianter av granater. Bland de dyraste är den gröna Tsavoriten (även Demantoid är dyr). Även de orange varianterna (Spessartit) kan betinga höga priser. Almandit och Pyrop är båda röda och ofta väldigt mörka, även om det finns undantag. Rodoliter är röda med lila övertoner och är ofta tillräckligt ljusa för att producera en vackert röd sten.
Heliodor
Det här är den gula varianten av beryll och den har fått sitt namn från solen (helios). Stenarna kan skifta från ljusgult till guldgult och har ofta gröna inslag.
 |
| Gul beryll, heliodor. Här syns den sexkantiga kristallstrukturen tydligt. |
Iolit
Iolit kallas även vattensafir och har en vacker blålila färg. Den har däremot olika färger i olika riktningar, ofta tre stycken, som kan vara blå, bruna eller nästan färglösa. Därför är det viktigt att orientera stenen på rätt håll innan den slipas. Den har dessutom tre klyvningsplan, varav ett kan ställa till med bekymmer.
Iolit förekommer i handeln, men det har varit svårt att få fram tillräckligt stora mängder för att göra stenen känd bland allmänheten (och därmed dyrare). Ofta ligger materialet i tunna skivor som inte lämpar sig för slipning av större stenar.
Krysoberyll
 |
Den här stenen har inget gemensamt med beryll förutom sitt namn. Krysoberyll har ett ganska högt ljusbrytningsindex på 1,74 - 1,75 och bra hårdhet med sina 8,5 på Mohs hårdhetsskala. Ofta är färgen gul till gulgrön eller brun.
Det finns en känd variant som heter Alexandrit och som byter färg från grönt till rött eller lila beroende på belysningen. Dessa stenar är väldigt dyra och sällsynta. Numera finns det gott om syntetisk alexandrit i omlopp. Krysoberyll kan poleras med diamant.
Kvarts
 |
| Oro verde-kvarts får sin färg genom att den bestrålas. |
Kvarts är ett av jordens vanligast förekommande mineral och finns i flera olika färger som alla har olika namn, t ex ametist, citrin, bergkristall, rökkvarts och rosenkvarts. Kvarts har hårdhet 7 på Mohs skala och är tillräckligt hårt för att kunna användas i smyckesringar. Dock blir fasetterna nerslitna om man använder en ring med en ametist i varje dag, eftersom ringar är utsatta för hårt slitage. Halsband och örhängen påverkas sällan av slitage.
När man slipar kvarts märker man att stenen är lite "seg" och gärna sätter igen slipskivan. Eftersom det finns gott om stora stenar i den här familjen kan särskilt de grövre slipskivorna sättas på svåra prov.
För att polera kvarts kan man använda ceriumoxid. Ett alternativ är Ultralap med Spectrabeläggning. Det ger en snabb och effektiv polering, men fasetterna blir rundade. Bäst hittills för mig är Vargas Pol-a-gem lap med ceriumoxid.
Kvarts har ett ljusbrytningsindex på 1,54. Ljusbrytningsindex är ett mått på hur mycket ljuset saktar ner när det går genom stenen. Ju högre siffra desto mer briljans och liv brukar det att gå att få fram ur en sten. Kvarts ligger relativt lågt på skalan och kan aldrig få samma briljans som t ex en diamant med ljusbrytningsindex 2,41.
Det finns gott om syntetisk kvarts i omlopp. Det sägs att de största producenterna av naturlig kvarts även är de största importörerna av syntetisk kvarts… För att skilja mellan äkta och syntetisk kvarts måste man lämna in stenen till en gemmolog. Den syntetiska stenen har precis samma egenskaper i hårdhet, ljusbrytning, dispersion o s v som den äkta, men det finns avslöjande tecken.
Morganit
Morganiter är rosa till persikofärgade och ingår i beryllgruppen. De är betydligt ovanligare i handeln än exempelvis akvamarin.
Rosenkvarts
 |
Rosenkvarts är rosa och det är svårt att hitta riktigt klara, rena stenar. De innehåller ofta slöjor och ser lite dimmiga ut jämfört med t ex bergkristall. Rosenkvarts är ofta trumlad, cabochonslipad eller brioletteslipad.
Rubin
Rubinen är den röda varianten av korund och det går en svårbalanserad skiljelinje mellan rubin och rosa safir. Ofta säger man att rubinen ska ha samma färg som duvblod. Rubiner är ofta fulla av inneslutningar och uppvisar ingen vidare briljans. De är uppskattade för sin färg framför allt annat och kan kosta astronomiska summor.
Rubin ingår i korundgruppen där vi finner de näst hårdaste stenarna efter diamanten. De har en hårdhet på 9 på Mohs skala, att jämföra med diamantens 10 som är 40 000 gånger hårdare. På grund av sin hårdhet är korund (safir och rubin) de enda stenar som helhjärtat kan rekommenderas till vigselringar förutom diamant. Förr användes korund ofta som slipmaterial innan diamanten tog över. Korund poleras lämpligen med diamantpulver.
Rutilkvarts
Rutilkvarts är i pricip bergkristall med inslag av rutil. Rutil ser ut som gyllene nålar inuti stenen. Det går att utnyttja rutilnålarnas placering i stenen för att få fram spännande mönster i den färdigslipade stenen. Det är ganska ovanligt med fasettslipad rutilkvarts i handeln.
Rökkvarts
 |
|
Detta är den bruna varianten av kvarts och den förekommer i olika bruna nyanser, ibland med inslag av grått. Det händer att rökkvarts felaktigt kallas för röktopas. Rökkvarts är relativt billigt jämfört med ametist och citrin.
Safir
 |
| En pastellgul och en rosa safir. |
När man frågar folk vilken färg safiren har brukar de flesta säga blå. Men safirer finns i alla möjliga färger. Från vitt till gult, orange, rosa, lila, grönt och blått. De orangerosa stenarna har ett eget namn, Padparadscha och kommer ofta från Sri Lanka. De kan vara väldigt dyra.
Vad gäller blå safirer är det viktigt att färgen inte blir för mörk. Billigare stenar kan ofta vara nästan svarta. Idealet sägs vara blåklintsblått.
Safir ingår i korundgruppen där vi finner de näst hårdaste stenarna efter diamanten. De har en hårdhet på 9 på Mohs skala, att jämföra med diamantens 10 som är 40 000 gånger hårdare. På grund av sin hårdhet är korund (safir och rubin) de enda stenar som helhjärtat kan rekommenderas till vigselringar förutom diamant. Förr användes korund ofta som slipmaterial innan diamanten tog över. Korund poleras lämpligen med diamantpulver.
Skapolit
 |
|
Det finns både lila och gul skapolit. Det är en relativt mjuk sten med en hårdhet på 5 - 6 på Mohs skala och ljusbrytningsindex ligger mellan kvarts och beryll på 1,54 - 1,56. De gula stenarna finns i knallgula nyanser och guldgula. Lila skapolit innehåller ofta inneslutningar och är dyrare än den gula. Detta är ingen vanligt förekommande sten i handeln, snarare något för samlare och hobbyslipare.
 |
|
| En liten smaragd med många inneslutningar. |
Smaragden är en av de dyraste ädelstenarna, i varje fall när det rör sig om riktigt fina stenar med bra färg. Den speciella gröna färgen kommer ofta från krom, vilket faktiskt är samma ämne som färgar rubiner röda. Smaragder har ofta många och stora inneslutningar, vilka inom handeln kallas "jardins" (franska för "trädgårdar"). Dessa gör stenen skör och inte lämpad för t ex vigselringar som man bär varje dag.
Det är väldigt vanligt att smaragder behandlas på olika sätt eftersom deras kommersiella värde är så stort. De kan oljas in för att dölja sprickor och fyllas med olika ämnen för att se renare ut. Den här typen av behandling är mycket omdiskuterad och avslöjas sällan vid ett köp.
För en hobbyslipare är det svårt att få tag i bra material, för att inte tala om hur dyrt det är. Det mesta slukas av de stora industierna som köper in kilovis eller tonvis med råsten.
 |
|
| Tanzanit som grovslipats till en trekant. Görs ofta för att "rensa" råstenen från inneslutningar. |
Tanzaniten är den blå till blålila varianten av zoisit. Den upptäcktes i Tanzania på 60-talet och döptes därefter av den berömde New York-juveleraren Tiffany. Ljusbrytningsindex ligger på 1,69 - 1,71, men det är en relativt mjuk sten med en hårdhet på endast 6 - 6,5 på Mohs skala. Priserna på tanzanit är höga och många stenar värmebehandlas för att få en mer eftertraktad färg. Ursprungligen kan de vara brunrosa, men med rätt behandling får de en blå färg med lila toner.
Topas
 |
|
| En sherryfärgad topas från Mexiko och en "elektriskt" blå, strålningsbehandlad. |
Topasen är en relativt välkänd sten som har en hårdhet på 8 på Mohs skala och ett ljusbrytningsindex på 1,61 - 1,63. Den har perfekt klyvning i en riktning vilket är viktigt att tänka på när man ska slipa en råsten. Ingen fasett bör ligga i klyvningsplanet eftersom det gör den svårpolerad. Dessutom kan stenfattaren få problem om t ex gördeln ligger parallellt med klyvningsplanet.
Topas förekommer i många färger som rosa, orange, brun, vit och blå. De blåa stenarna sträcker sig från ljusblått till en intensivt "elektrisk" blå som så gott som alltid är resultatet av strålningsbehandling. De blå färgerna är inte så dyra, men de orangerosa varianterna kallas på engelska "imperial topaz" och kostar mycket.
Polering kan ske med diamant eller aluminiumoxid. De strålningsbehandlade blå stenarna kan ofta vara frustrerande att polera.
Turmalin
 |
|
| En turmalinkristall sedd från "kortändan". Färgen är ofta intensivast i den här riktningen, men ibland kan den s. k. C-axeln vara mörk: "sluten". |
Turmalinen är en i Sverige ganska okänd sten som finns i en mängd färger. Den har ett ljusbrytningsindex på 1,62, vilket gör korrekt slipade stenar något livligare än kvarts. Hårdheten ligger på 7-7,5 på Mohs skala, vilket gör den lämplig för smyckebruk, men inte för vigselringar, som ju används varje dag.
Turmaliner är inte särskilt svårslipade, men kristallerna kan ibland ha inre spänningar som kanske inte visar sig förrän stenen är färdigslipad. Då kan den plötsligt spricka eller falla sönder. För säkerhets skull bör man inte använda en grövre skiva än 600 grit till turmaliner, och helst kanske inte grövre än 1200. De går att polera med antingen diamant eller aluminiumoxid. De olika färgerna har olika namn, bland annat:
Rubellit - röd till rosa, ofta med lila övertoner
Verdelit - grön
Indicolit - blå
Kromturmalinen är intensivt grön och får sin färg från krom (eller vanadium). Generellt gäller att färgerna ska vara så intensiva som möjligt, inte för mörka och inte för ljusa. Det finns även turmaliner som har flera färger i samma sten, exempelvis grön och rosa. Ibland kallas de "vattenmelonturmalin".
Det finns inga syntetiska turmaliner.
Ett typiskt drag för turmaliner är att de kan ha olika färg i olika riktningar. Ofta en färg längs med kristallen och en annan sedd från sidan. Dessa blandas när man slipar stenen och ofta är det svårt att veta hur det färdiga resultatet kommer att bli.
Zirkon
 |
|
| Längst fram två "höga" zirkoner, baktill en "låg", vilket syns på att den slipats av vatten till en nodul. |
När den syntetiska stenen Cubic zirkonium uppfanns gjorde någon den äkta zirkonen en stor otjänst genom att döpa den syntetiska produkten till ett så närliggande namn. För den som vet något om kristallstruktur är det ingen risk att blanda ihop de två, men den vanlige konsumenten frågar numera ofta "Är det zirkon?" och menar då cubic zirkonium.
Den äkta zirkonen finns i två varianter, "hög" och "låg" och den "höga" har ett imponerade ljusbrytningsindex på 1,94 - 1,98. Detta ger en mycket livlig slipad sten. Typiskt för zirkoner är även deras starka dubbelbrytning som gör att fasetterna ofta ser ut att dubbleras när ljuset bryts i stenen (namnet cubic zirkonium på den syntetiska stenen syftar på det kubiska kristallsystemet i vilket det inte förekommer någon dubbelbrytning alls).
Zirkoner finns i ett flertal färger, bland annat brunt, gult, rosa, orange och blått. Poleras med diamant eller aluminiumoxid.
Syntetiska stenar
 |
|
| Simulerad blå topas och grön peridot, båda av glas, samt en rosa cubic zirkonium. |
Det finns mängder av olika syntetiska stenar. Gemensamt har de att de inte uppstått på naturlig väg, utan tillverkats på ett eller annat sätt av människan.
Det finns olika typer av synteter, dels sådana som simulerar en viss sten, men utan att ha samma egenskaper som den äkta (exempelvis glas). Dels sådana som har exakt samma kristallstruktur, hårdhet, ljusbrytning och övriga karakteristika som den äkta stenen (exempelvis syntetisk smaragd eller ametist).
Vanliga synteter är Cubic zirkonium, YAG (Yttrium aluminim garnet), Laser gem, med flera. Särskilt cubic zirkonium är populärt bland hobbyslipare eftersom det är relativt billigt och har högt ljusbrytningsindex, vilket ger en livlig, glittrande sten.
|
|