Utrustning
Den som vill börja med fasettslipning kan välja två vägar: antingen köpa all utrustning färdig eller bygga den själv. För hembyggaren kan jag rekommendera www.gearloose.com .Goda kunskaper i teknisk engelska krävs. En sak man bör vara medveten om från början är att detta är en hobby som slukar pengar, i varje fall om man inte bygger något enkelt själv och sedan nöjer sig med att slipa glasbitar, Cubic zirkonium eller trumlad kvarts. Det finns mängder av spännande fasettstenar att samla på och de flesta har det gemensamt att de kostar en hel del. För den som köper färdig utrustning finns det mycket att välja på. I princip behöver man (åtminstone):
En fasettslipningsmaskin med tillbehör
En 260 grit slipskiva
En 1200 grit slipskiva
En polerskiva för diamant (antingen tenn, tenn/bly, BATT eller keramisk)
En polerskiva för oxider (t ex tenn) eller någon annan liknande lösning

Fasettslipningsmaskinen

	En Alpha Taurus, tillverkad i USA.

Det finns mängder av olika märken av maskiner att välja på. Gemensamt för de flesta är att de är enklast att hitta via någon amerikansk hemsida. Fasettslipning är en relativt stor hobby i USA och Australien, jämfört med i Europa. En maskin kostar någonstans mellan 1200 och 4500 dollar, och till detta brukar tull och moms tillkomma. Generellt sett brukar rådet vara att köpa en så bra maskin som man har råd med, men som med allt annat är det bra att vara övertygad om att det är något man tänker fortsätta med, särksilt med tanke på de höga utgifterna.
      En utmärkt översikt över olika tillgängliga maskiner finns på www.facetingmachines.com . Alla maskiner har sina för- och nackdelar, men de flesta som finns på marknaden fungerar enligt samma princip.

Stift
Stift att sätta fast stenen som ska slipas på brukar följa med maskinen i en rad olika storlekar. Det finns olika modeller som lämpar sig för olika användningsområden. På stift med flat yta fäster man oftast stenen för att slipa paviljongen (undersidan). Stenen sätts fast med lim eller med lack. Runda stift med en fördjupning i används när paviljongen är klar och stenen ska vändas för att slipa ovansidan. V-formade stift används mest till paviljongen på rektangulära stenar.

Överföringsblock

	Ett exempel på överföringsblock.

Överföringsblocket behöver man när man ska vända på stenen efter att paviljongen slipats. För att stenen ska hamna exakt rätt måste man fästa stiftet i ett överföringsblock och med hjälp av detta föra över stenen på nästa stift. Detta minskar risken att stenen hamnar snett på någon ledd, men i och med att värme ofta appliceras (vid användning av lack) brukar vissa överföringsproblem ofta uppstå. Dessa korrigeras med hjälp av en finjustering på fasettslipningsmaskinen. En annan vanlig felkälla är att stiften inte har exakt samma diameter. Då hamnar stenen obönhörligt snett.

Lack
Det finns två skolor för hur man ska fästa stenen på stiftet: den som förordar lack och den som förordar lim. Här kommer endast lack att beskrivas.
Det finns flera sorters lack; grönt, brunt, svart och rödbrunt. De olika sorterna har olika smältpunkt. Det gröna lacket smälter vid lägst temperatur och anses generellt inte vara lämplig för fasettslipning, men används ofta vid cabochonslipning. Anledningen till varför det inte används mycket till fasettslipning är att stenen kan värmas upp vid friktionen som uppstår mot slipskivan och då flytta på sig på stiftet om lacket smälter vid för låg temperatur. Detta bör i och för sig vara tämligen sällsynt med tanke på att man alltid använder generöst med vatten för att skölja bort överflödigt material och kyla slipskivan.
      Hur som helst är rödbrunt, brunt och svart lack vanligast. Det bruna heter "Leeco" och har utmärkta egenskaper. Det har inte riktigt lika hög smältpunkt som det röda vilket gör det enklare att arbeta med, men det finns ingen risk för att stenen ska ändra läge vid slipning eller polering. Det svarta lacket lär vara enkelt att arbeta med, men inte lämpligt för polering av korund (då värme kan genereras).

Spritlampa
För att fästa en sten på stiftet med lack behöver man en värmekälla, t ex en spritlampa eller en brännare av något slag. Eftersom lacket kan bli sprött om det värms upp för mycket är en spritlampa bra att arbeta med då den minskar risken för plötslig brand i lacket.


Röd t-sprit
En fasettslipare klarar sig inte utan ett effektivt rengöringsmedel. Så fort en polerad sten blir dammig eller tummad mister den en del av sin skönhet. Röd T-sprit fungerar bra som bränsle i spritlampan och för att rengöra färdiga stenar. Kommer även till användning för att rengöra polerskivor med diamantpulver. T-sprit innehåller färgärgämnen och lite annat smått och gott, vilket kan lämna torfläckar efter sig på ytan. Helt ren sprit är förstås det allra bästa alternativet.

Slipskivor

	En Crystalite Solid steel 600.

För att ge en sten dess ungefärliga form behövs en grov slipskiva som tar bort material relativt snabbt, om sliparen inte har oändligt med tålamod eller en riktigt bra såg. Detta framför allt till lite större stenar. På små stenar använder man aldrig en grov skiva eftersom den kan göra djupa repor som sedan måste tas bort med finare skivor. Är stenen då för liten finns risken att inget av den blir kvar.
      Det finns olika typer av slipskivor, dels de som har en fast beläggning av diamant och de som man själv "laddar" med diamantpulver. Minst kringarbete blir det med dem med fast beläggning. Problemet är att de har en begränsad livslängd.
      Storleken på diamantpartiklarna kan beskrivas som micron eller mesh (eng. även grit). En grov slipskiva kan ha mesh 120, 260 eller 360, medan en fin skiva kan ligga på 1200 eller 3000. För en nybörjare rekommenderar jag en 260-skiva. Efter den är det bra att använda en 600-skiva och därefter en 1200-skiva, även om 600-skivan går att hoppa över om budgeten är begränsad. Det finns ett flertal olika fabrikat. Crystalite är ett av de kändare och jag har goda erfarenheter av deras "solid steel"-skivor. De är tunga och relativt plana.
      Många hobbyslipare med begränsad budget slipar en hel del kvarts, och kvarts är problematiskt på så vis att det lätt sätter igen skivorna. Med regelbunden rengöring har mina solid steel-skivor hållit i ca 3 år. Olika slipare kan säkert ha olika erfarenheter. Alla slipskivor är mer aggressiva när de är helt nya. Ofta måste man slipa ett par stenar innan man får det resultat som man önskar av skivan, detta gäller särskilt 1200 grit.
      För tillfället använder jag Crystalite solid steel 600, men en BATT-skiva (www.battlap.com) som jag själv laddar med 1200-pulver till finslipning. Hittills har den fungerat utmärkt och ger bättre förpolering än min gamla Crystalite 1200.
      Till finslipning och förpolering av kvarts är det många som rekommenderar Raytechs Nubond 1200. De lämnar ett finare mönster än Crystalite solid steel och ska göra det enklare att få en bra polering. Både Crystalites och Raytechs slipskivor ligger mellan 60 och 100 dollar styck, beroende på grovlek.

Polerskivor
Något de flesta hobbyslipare verkar vara överens om är att en viss metod för att polera fungerar för en del och andra metoder för andra. Detta gäller både stenar och slipare.
      För att täcka så många stentyper som möjligt bör man ha en polerskiva för diamant och en för oxider. Polerskivor för diamant kan vara tenn, tenn/bly, keramisk, koppar, med mera. Både tenn och koppar är mjuka material som diamantpulvret kan tränga in i. De slukar en del diamant i början, men kräver sedan allt mindre pulver.
      En särskild typ av tennlegering finns i de så kallade BATT-skivorna. De är hårdare än vanliga tennskivor vilket ger planare fasetter: www.battlap.com.
      En lämplig grovlek på diamantpulvret kan vara 50 000 (1/2 micron) eller 100 000 (1/4 micron). BATT-skivor fungerar även till slipning, goda resultat har rapporterats med 360, 600, 1200 och 3000 grit diamantpulver.
      Diamant fungerar bra för att polera granat och turmalin enligt min erfarenhet, samt givetvis hårdare stenar som korund (safir och rubin). Lär vara bra även till topas.
      Keramiska skivor är väldigt hårda och ger de planaste fasetterna. Enligt många kräver de viss övning för bra resultat. Diamantpulvret tränger inte in i dem, utan ligger ovanpå ytan. Därför krävs det oerhört lite diamant för att polera med en keramisk skiva. För den som vill tävla i fasettslipning kan en keramisk skiva vara värd att överväga.
      Polerskivor för oxider kan vara av tenn, zink, fenol eller liknande. De vanligaste oxiderna som används är ceriumoxid (till kvarts med mera) och aluminiumoxid (till turmalin, granat, topas, med mera). För den som vill börja billigt finns så kallade Ultralaps, som består av en tunn plastfilm med beläggning av olika oxider. De måste placeras ovanpå en annan skiva. Den bästa enligt min mening är Spectra-beläggningen som gör underverk med kvarts. Nackdelen är att fasetterna blir rundade. Det bästa jag hittat hittills för kvarts är Pol-a-gem-skivor med ceriumoxid som uppfanns av Glenn Vargas. De tillverkas fortfarande på somrarna i Kalifornien av Gemart Services.